8. MED kniv

jag är inte en romantisk

som vankar

och grips av sorg

jag är en semantisk

som vässar pennan

med en kniv

och vässar kniven

med en penna

och vässar och vässar

han var samhällsbyggare

sa dom

i sina tal

en vidöppen morgon

och solen hade rödgat

som en drömlikt förstorad tomat

över posthusets tak

över det nerlagda posthusets tak

och det var sista gången

och sedan kom mörkrets tid

och jag frågade

vem

skall baxa den upp igen

hans sol

och det gummisvarta

var utan svar

och själv

har jag inte baxat den heller

inte än

(till min svärfar Arne Lundin)