Resor i Riktning Rakt Fram



2. MED ELLER UTAN jacka










SKILJEVÄGAR




jag har svårt att

skiljas från saker


min jacka

hade jag i sjutton år


morsan

lagade


mig själv

har jag haft i sjutti år




FLODEN FLYTER HELA TIDEN




vi låg där overksamma

”som feta kattor

i soljästa rum”


och på rygg eller mage

svettades vi uppför

ångande sumpskog


och vinden var död

och fåglarna tynade

mitt i sången


och tung förmultning

övermannade

lukten av svett och diesel


insekterna

jäste till slut som

helikoptrar


och spindlarna

spann sina sega minnen

som tak över floden


och floden pyste:

härifrån

utgår allt




men på rygg eller mage

reste vi utan motstånd

i motsatt riktning





(Marie Norin-variationer)




FLÄMTA FLUGVÄRME




att slussas in

att utan förankring

nästan som sväva

ovan ett plan som inte finns


inte på marken

nej, inte alls på marken

och inte i luften heller

och inte på vattnet

nej, inte på vattnet heller

och inte ovan vattnet

och inte under vattnet


på ett plan som inte finns

men som ändrar sig sakta


och så plötsligt

så isande plötsligt

i den smetiga flugvärmen

insikten

att något skall ristas i slussboken

något

men vad


jo

att jag väntade

medan vattnet sjönk

och bytte ställning





medan vattnet sjönk

och satte mig till rätta





medan vattnet sjönk


och sedan var det förstås

den mäktiga muren

som växte sig högre

och ännu högre

och mörkare

och ännu mörkare


och ändå:

jag såg inte muren

inte förrän

jag skrev en dikt


ja, just det

jag skrev ju en dikt

också


jag skrev en dikt

den handlar om


att jag skrev en dikt






EVIGHETEN DALLRAR




där nere står han

där nere står han Bebben

i en kokande kittel

på tilläggstid

och han är så jävla cool

och han lutar mot hörnflaggan

och han filosoferar



och där står domaron

han är från Överom

han heter Herranom

han stirrar som en fyr



och där står tiden stilla

evigheten

dallrar



där står Bebben

i sin kittel

tilläggstid



och där står domaron

han är från Överom

han heter Herranom

han stirrar som en fyr




och Bebben

han förlänger inte ens matchen

han förlänger

filosofin

med fjorton sekunder

och han gör det trots allt till

pöbelns

ändlösa jubel




DEADLINE




jag tänker på hinna

jag tänker på springa

jag tänker på kvinna

jag tänker på yrsnö

jag tänker på yrsnö

jag tänker väl inte på yrsnö

jag tänker på istappar

jag försöker ju säga

att någonstans finns ett frostristat blad

jag tänker på knoppar

jag tänker på knoppar

jag tänker på fingertoppar

ja så är det

jag tänker på springa

jag tänker på hinna

jag tänker på barmark

jag tänker på springa som fan




BETYDELSEN AV PAPPERSMASSA FÖR INLANDET




böcker

böcker som kan köpas

som kan lånas

rentav kopieras

uppesittarnätter

understrykningsdagar

överstrykningspennor

självutveckling

bitar som faller på plats

från öknen

från prärien

från Indien

som faller på plats

som kommer allt närmre

ännu närmre

krutgubbe

krutgubbe

gammal kuf

Getsemane

snart måste det ske

nu måste det ske

minnesgudstjänst

antikvariat

antikvariat

antikvariat

pappersåtervinning



TIDEN SNÖAR I NACKEN




när man skottar

en dunvit

romantisk

snö

i många timmar

utan att ryggen blir sämre

då blir det så tyst

under matrasten

att stämpelklockan

dånar




BADERSKAN VID HAVET




baderska

baderska

ljuva behagerska

klockavtagerska


försvagerska

klädavdragerska

så skölj min förklädnad

ner i din sjö


tung är din tvagning

med lena händer

ren är din rening

med löddertänder


du är som havet

jag är din ö

så skölj min begränsning

ner i din sjö


tvagerska

jagavgnagerska

så gnag mina bokstäver

mörkaste mö



(Vreeswijk-variationer)



VÅGORNA I HAVET




hur känns det

för vågor som rullar i havet

känns det som vågor

känns det som hav



och hur känns det

för vågor som slutar att rulla

känns det som borta

känns det som kvar



MISTLURENS HESA TON




regndroppen

föll ner i havet


hela den vida oceanen

föll in i regndroppen


efter många minuter

doppade jag en tå





SAMTAL MED STUPRÄNNOR




havet ger

men havet tar tillbaka


trålarna har återvänt

och barnen hörs som måsar


och det strilar

omärkligt gräver det fåror


då blir man mera tyst

för varje årstid


varje ord

flyter bort




VINTERUPPEHÅLL




slutsamt samlas man hos alla dom

som färdats nån gång

och som finns i nån sång

i nån uppslagsbok

eller minnets dok

och om inte annat

så skall jorden minnas

som jorden minns alla löv

och löven skall minnas

som löven minns alla regn

och regnet skall minnas

som regnet minns det regnkalla suget



och friden skall vara

som när ingen minns




RUCKEL VID VÄGEN




han sträcker sin kutiga rygg

så takåsen knarrar och knotar

och dammiga minnen dalar

som eldknott

i smala strimmor

av solig värme

som skratt

som gråt

tills väggarna pressar inåt i mörkret igen


Inspiration: skoldikt av min dotter Vendela



GRATTIS PÅ FÄNGELSEDAGEN




just denna känsla

när en dörr slogs igen

man kände en märkbar rymd

man hörde ett oerhört eko


men dörren var bara en dröm

låset var bara struktur

efter cell sextinio

kom alltid cell nummer sjutti


och just denna känsla

att vända blad i en mattebok

man fick lyssna väldigt noga

för att höra rymdens frasande eko



RYMDENS VÅLDSAMMA BÄLG




är det jag

som andas

eller luften

som pressar in



är det jag

som söker syre

eller luften

som söker koldioxid



eller är det något

av en större del

är det kanske något

som spelar på bälgaspel



ATT KLAPPA I HÄNDER MED EN HAND




jag tänker mig själv som en

orgelpipa


som en

tom kyrka


och mitt ljud är så lågfrekvent

att det inte hörs


men det känns

att det inte hörs




DEN STORA GÅTFULLHETEN




jag kan prata

och jag kan fråga

men inte svara



björken kan inte fråga

den kan bara svara

men inte prata



NYÅLDRAR




ett nytt

millennium


ett nytt

år


en ny

sekund


ständigt

samma uråldriga



SKICKA ETT MEDDELANDE



Om ni är intresserad av diktsamlingen i bokform,
var vänlig skicka ett meddelande här:








send

© 2017 Risto Lahna