Resor i Riktning Rakt Fram



6. MED ELLER UTAN snacka





​



VÄGDAMM




så underligt

att kärleksdikter

alls blir skrivna


är man ensam

är det som regel

bättre med kontaktannons


är man inte ensam

är det som regel

bättre utan kontaktannons





SIKTEN KLARNAR




ordet

blev till kött


ordet

tog sin boning mellan oss


ordet

skar som en kniv


ordet

analyserade


delade upp

i beståndsdelar


så förargad jag blev

när du inte ville dissekeras



SMEKMÖTE




den som talar

är alltid två


den som smeker

är alltid en


den som leker

kan inte räkna




SJÖSTJÄRNANS ARMAR



att sjöstjärnans armar

växer när man hugger

har jag börjat förstå


vi gick en natt vid stranden

och jag ville backa havet

men hon översvallade


vi gick en natt under himlen

och jag ville släcka stjärnglans

men världen blev infraröd


sjöstjärnans armar

är mjuka

av kvinnans doft


(Tobias Berggren-variationer)



GUDINNA AV DE VEKA KINDER




åh, du gudinna av de veka kinder

låt mig berätta om Wilhelm Reich

om den grodd som tränger

den fuktiga myllan

som spränger den hårdaste asfalt


åh, du gudinna av de vita länder

låt mig berätta om Wilhelm Reich

om den orm som ringlar

om den orm som reser sitt huvud

sitt glänsande vackra huvud


åh, du gudinna av den vilda vrede

du har berättat om livets lek

jag gav dig en bok

du gav mig

ett bibliotek





SMÅLJUD




tystnad

lystnad


hud

skrud


trånad

blånad



MAN BUNKRAR FÖR FÄRDEN




du är källan

som kväller

mellan fingrarna

i min hand


jag är handen

som häller

pärlande flöde

i fat av sand




DOFTEN AV SÖTMA



hon

åt en jordgubbe


tåget

försvann


jag

åt upp resten


kartongen

tom och lite röd



MEMOARER FÖR EN MATSÄCK




jag kunde väl åtminstone ha sagt

att hennes mage var

kramvänlig

för visserligen minns jag inte

hur det var

utom att det var

dåligt väder

och jag hade

skoskav

eller om det var

måndag

men jag minns

att jag fick ur mig

att hon skulle köpa filmjölk


och ha en bra dag





GRYNING OCH DUGGREGN




om Jesus

älskar mig

vet jag inte


men regnet

svävar ner

och regnet är mjukt


det är också bra



SKYMNING MED HOPP OM DAGG




det jag saknar

det drömmer jag om


jag saknar

munnar


jag drömmer inte om lock

jag drömmer om brunnar




TRYGGARE KAN INGEN VARA



till slut stod det klart för oss

att vi var syskonsjälar


vi avskydde

löst prat


och andra människor

och varandra



SKÄRBRÄNNARE




jag tycker allt om dig

sa hon

jag vet det säkert

för jag skrev det

i min dagbok


resten

kommer jag aldrig att glömma





NÄR MAN LIFTAR TILL LYSEKIL




sju minuter att gå till bussen

blev längre än sju mil att vandra till Lysekil


och i kardborreskymning växte kamerans väska

och sprängarens skepnad växte som bläckfisk


och bilarnas glasögon svepte ett forskarljus

och bilarnas gummigrepp spred ett farväl


men kossornas glosögon sprang längs med

och tungornas strävhet sökte sin hand


och detta djuriska limmade oss samman

och detta mänskliga klöv oss i två



© 2017 Risto Lahna